Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karakteristik, var dock nog för att tillfredsställa ens fantasi och
ge en föreställning om vidden av vad som hänt. Att denna bild
ännu står tydlig för mig i allt sitt ålderdomliga och tekniskt
eländiga utförande, är signifikativt för hur denna katastrof
verkade på Stockholm. Denna olycka jämte ett par tre stora
järnvägsolyckor, den vid Lagerlunda, vid Malmslätt och
Gentofte i Danmark är sådant som förr eller senare alltjämt kommer
upp som samtalsämnen bland äldre, alltid med samma lågmälda
sinnesrörelse. Säkert var det riktigt att Christina Nilsson aldrig
mera sjöng i Stockholm efter denna kväll. Ingen kunde se
henne, till exempel då hon en gång åratal efteråt, ståtlig,
gammal, rik och juvelsmyckad, med hela sin svenska folkliga
karskhet kvar, satt som grevinna Casa Miranda i en loge på Svenska
Teatern, utan att bara säga sig detta enda ord, Christina
Nilssonolyckan. Hon förstod det, hon fick bära på den händelsen hela
sitt långa skiftande liv, en händelse som hon icke hade annan
skuld till än att hon ville ge av sina gåvor till folket på gatan.
Då Mathilda blev upprörd över något sorgligt och oroande
sade hon ordagrant: ”Herre Jesus Kristus Gud i himmelen.” Ett
annat av hennes uttryck fäste sig tidigt i mitt minne. Hon visste
ingenting om främmande ord, hon skrev mycket knaggligt, men
hon sade att hon blev ”ängkiett”. Är det en kvarleva från den
tid, Gustav III:s, då många fler människor hörde franska talas
än nu?
Att jag fick gå med på Anglais redan vid åtta års ålder vet
jag av en sådan där episod, som man måste ha som stödjepunkt
för minnen, vilka annars förefalla otroliga: mamma hade ringt
hem och sagt att jag kunde få komma, de voro redan där, hade
antagligen ätit middag ute. Jag satt inne hos mormors jungfru
Johanna. Mormor var då nyligen död. Vi bodde alltjämt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
