Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johannis. Jag hade en läxa i geografi och lämnade läxan för att
gå. På vägen, i Snickarbacken, bodde en skomakare, på hans
fönsterbleck hängde en istapp, jag bröt den och sög på den.
Den smakade mystiskt illa. Nästa morgon kunde jag inte min
läxa och tog händelsen med den illasmakande istappen som en
varning, som jag inte beaktat. Som vi flyttade från Johannis då
jag var åtta år, var jag alltså på krog redan då.
Mamma ”ringde”, ja, vi hade telefon. Hjalmar var en av de
första i Stockholm som skaffade sig telefon, en L. M.
Ericssonapparat. Det förvånade naturligtvis inte alls oss, vi togo det
legèrt. Men en dam har sedan sagt mig att hon, då vi lekte
tillsammans som barn, greps av häftig avund och på samma gång
blev mycket imponerad, då jag i förbigående nämnt om vår
telefon. Jag var också mycket viktig, ansåg hon, som skröt över
detta, Men mitt skryt var den gången helt omedvetet.
Något som däremot imponerade på mig, mera än vår apparat
med hörluren, det var att gårdskarlens pojke på Norrtullsgatan 3
kunde fånga flugor med handen. Och att han ville.
Men det hör till nästa skede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
