Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inför min horisont och gjorde livet till en farofylld kampplats,
där man alltid riskerade något, men för övrigt naturligtvis
dessemellan glömde alltihop och tog saken som något som skulle
så vara — vilket hjälper mycket.
De ”fula” gubbarna kommo litet senare, de fulla funnos till
övermått. Vi lekte på Observatoriebacken, nedre delen, ty den
övre, den verkliga kullen, var avstängd. Där bodde professor
Gyldén med familj. Längre ned på Norrtullsgatan bodde fattigt
folk, gossar som hade koppartåhättor på sina kängor och kunde
konsten att slå gnistor mot kullerstenarna med dessa tår. Vissa
dagar i veckan såg man dem gå med små bleckflaskor, som man
utan vidare visste innehöllo soppa av ett eller annat slag —
gratismat. Så var det anstaltbarnen, som litet emellan
marscherade förbi i skock, alla lika klädda och lika kortsnaggade,
flickorna voro också lika klädda, i tunga, långa klänningar. Ännu
så sent som då jag i min egenskap av journalist pliktskyldigast
för Svenska Dagbladets räkning skulle glädas tillsammans med
fattiga barn, som fingo julhögar på Börsen av någon
välgörenhetsorganisation, medan de välgörandes vuxna unga söner och
döttrar festklädda stodo och väntade på att plikten vore
överstökad, så att de fingo dansa, voro barnen anstaltklädda, precis
lika och i kläder som man skulle växa i. Sedan upphörde denna
sed, som man vet, men till min barndoms självfallna,
förbiglidande intryck hör dessa grupper barn, som marscherade
gatan fram.
Vi voro mycket, ja vanvettigt rädda för en viss full gubbe,
som sades gå med en yxa under rocken för att hugga ”elaka
ungar” med. Jag tror aldrig jag såg just denna gubbe, som nog
var vildsint, där han fanns, men jag såg andra. Raglande och
svärjande gingo de gatan fram — det var bara att rusa in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
