Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vård ett barnbarn, som hon matade på så sätt att hon doppade
skorpa i kaffe, tuggade den och stoppade tuggan i den lillas mun.
Gårdskarlens hade svavelstickor, de med de gula topparna
som repade eld mot vad som helst, sådana hade vi inte i
gathuset. De såldes i gråa, öppna karduspaket och luktade likadant
som då Mathilda rökte på Johannis för scharlakansfeber.
Frun hade hand om trapptändningen, hon gick med en
lång stege och tände, i nedre farstun brann en rovoljelampa
i en lykta, men i trapporna var det som sagt fina damer och
ungar, som buro lampor med kupor. Hon var inte blid mot
oss. Hon bemötte mig som en inkräkterska, förstår jag nu.
Men även sådant hörde till, man fordrade intet och tog vad
som fanns att få av mildhet och ljus. Gossen Axel var också
snäll liksom Viran, en blek pojke med mjuka fingrar. Han sades
vara lika musikalisk som systern, men också han dog tidigt.
Deras far var nattvakt, honom såg man alltså aldrig.
Det brukades på den tiden att gå ut i Haga i ottan på
söndagsmorgnarna och ha mat med sig. Vi hängde oss på gårdskarlens. Så
värst trakterade voro de kanske inte, men vi voro dock med,
ty att vara ute och ”ha mat med sig” var en stor fröjd. Hela
Haga var strött med sådana grupper, som lågo och åto kring en
vit servett, i trakten kring Vasaslätten och ned mot
Koppartälten. Man försummade aldrig att titta in i grottan, med den
lust att söka ”hemska”och farliga saker, man hade på den tiden.
Var sommarsöndagskväll år ut och år in erbjöd samma syn på
Norrtullsgatan — trötta familjer, som vandrade hemåt med barn
och tomma matkorgar. De hörde inte till de farliga och fulla
gubbarna, det var en lugn, trivsam och gedigen anda över dem
alla och jag bevarar dessa söndagar i Haga, då jag parasiterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
