Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stegen skallrade. Jag satte en ära i att kliva högre än pojkarna
vågade.
En gång fick jag följa med bagar Lindholms kusk, som körde
ut med bröd; jag hade en viss känsla av att det inte var så
alldeles ”ståndsmässigt”, ty så måste jag tyda mina känslor av
att det var något förbjudet. Det var ett stort nöje, inte minst
att höra hästens klamp och hjulens rammel mot stenarna. En
annan gång var jag med och kastade in ved i en främmande
källare — det var oerhört roligt. Stor blygsel gick jag och bar
på många år för att jag en enda gång sökt hänga bak på en
hyrvagn — jag lyckades inte och drog mig snopen undan. Då
hade pojkaktigheten gått en smula för långt. Bagarn hatade vi,
dels för hans råttors skull och dels för att hans rök långsamt
dödade äppelträden, som nog aldrig heller gödslades. Ingen hade
sinne för sådant. Bagarn representerades av bageriarbetarna,
som vi verkligen retade och hånade efter bästa förmåga, för
äppelträdens skull.
Men jag höll mig inte för god att köpa för två öre
bakelsesmulor hos samma bagare, då jag hade två öre.
Av allt detta ser man hur stilla Stockholm var, hur få våra
nöjen, hur alla i viss mån levde samma slags liv — ehuru det
var stor skillnad på bättre folk och sämre folk. Att ”bättre mans
barn kan bära sig så åt”, var en vanlig förebråelse på den tiden.
Men vi barn voro sams, utan att tänka på att det luktade fukt
hos gårdskarlens och att vårt ordval i sin tur var annorlunda
än deras.
Om ordval må det tillåtas mig att göra en reflexion. Av Axel
hörde jag ofta orden: ”ä kyss mej i arsle”. Det var
naturligt att han skulle uttrycka sig så, liksom att vi aldrig togo efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
