Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta slags sätt att ge eftertryck åt ringaktning eller misstro.
Vi talade icke fula ord, vi ”bättre mans barn”, men de fula ord,
som ”sämre folk” använde, voro icke direkt råhet, de voro
ursprungliga och så uppfattade vi dem också. Slang förekom icke
ännu. En tid senare kom man i skolan, då inträdde den speciella
flickslangen: stilig, snobbig, vådlig. Man var lyhörd för det slags
språk, som betydde en lägre, folkskolebarnens, värld. En liten
flicka sade på Norra Latins skridskobana: ”Nu gå tubarnen
hem, vi äter inte förrän klockan fem, vi!” Jag fann flickan
högmodig och brackig, men i sak hade hon rätt. ”Tubarnen”
voro sådana som åto — nej spisade middag klockan tu, vi andra
åto klockan fem, bildade människors och rikt folks klockslag.
Snart kom Strindberg med sitt nya och hänsynslösa ordval,
men i Blomstermålningar och Djurstycken skriver han ännu
t—n och f—n. Dock, snart skrev han ut dessa ord, som folket
använde i dagligt tal och som voro saftigare och innehållsrikare
än svordomar. Skillnaden var så stor i klasser på den tiden, att
orden ströko förbi på samma sätt som det inte skulle ha fallit
oss in att snyta oss i fingrarna. Detta tror jag är ett av skälen
till att för så många av oss de fula ord som regelbundet lästes
skrivna med krita på svarta ”husfötter” icke brände sig in eller
ens väckte lust till efterforskningar.
Hos oss, i min familj, hade man därtill ett ännu känsligare
öra för ord. Mamma var och är expert på det området, vissa
ord finner hon så oestetiska att de omskrivas på franska, som
till exempel potatis, som i åratal kallades ”pommes”. Det är
kanske att gå litet långt. Ordet ”tugga” var så omöjligt att man
bara inte tog det i sin mun, Hindhedes lära om matens tuggande
— liksom Gladstones vana att praktisera tuggande av var bit
sextiofyra gånger — ja, det kunde man ju helt enkelt inte ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
