- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
32

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som nämnts mormors jungfru, en sällsynt människa, full av
sagor, infall och ordstäv, en mycket begåvad och självständig
karaktär, som gick bittert oförstådd av oss alla — det inser jag
nu, hur mycket än vi alla höllo av henne. Nå, Johanna dog, hon
ägde en vän, en fru Pettersson, som hon testamenterade allt vad
hon ägde, och i kvarlåtenskapen fanns väl en tre, fyra
klänningstyg, tänker jag, från jularna, tyg som Johanna inte hann
låta sy och inte behövde. Men ett klänningstyg skulle hon ha
varje jul.

Jag åkte i sorgetåget tillsammans med fru Petterson, på
hemvägen sade hon med en djup suck:

— Ja, nu vilar Johanna. Vad jag minns kommissarien väl, vi
bodde på vinden på Mästersamuelsgatan och kommissarien var
alltid så snäll och gemen, då han gick på klosetten.

Alltså jag badade hos Köhlers femöresbaden klockan sex.
Man stod i kö långt i förväg, det var folkskolebarn dessa billiga
bad voro ordnade för. Det är icke högfärd av mig, då jag säger
att luften i badinrättningen var tjock, fastän vi alla badade i det
fria. Man fick naturligtvis inte egen hytt — det hade nog kostat
en tioöring — utan man tog vad man kunde få, och då kom
man snart hem med pippor i håret.

Pojkarna badade på sin sida. Gårdens lekkamrat hade inte
alltid femöringen och vi kunde inte bjuda honom. En gång gick han
med på vinst och förlust, jag böjde mig plötsligt ned och hittade
en tioöring i spårvagnsspåret — då kunde Axel bjudas och vi alla
få karameller på köpet. Det var lika roligt som det vore att få
en lotterivinst nu. Att ta med sig kräftklor i en strut och äta
efter badet var också en stor delice.

Av föräldrarna minns jag inte så mycket denna tid — endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free