- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
35

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att man hade benägenhet för förkylning, det var gott, numera
är det tydligen ersatt av annat.

En dag fick jag besked att gå till ”doktor Mick”, en ung
läkare av romantiskt utseende, mörk med ett ärr över kinden
(han hörde till umgänget och hette Michaelson), och hämta
honom. Han följde genast med och tog en väska med sig.

Ty nu skulle Georg födas. Mamma låg hemma, det brukades
inte annat. På mig gjorde denna sak inte något särskilt intryck;
jag tog det naturligt, gjorde aldrig några storkfrågor. Det ingick
i teorierna att barn skulle upplysas, men tillämpningen av
teorien kom något senare ... Vad jag däremot tog allvarligt var
det uppdrag Hjalmar gav mig någon dag efteråt, nämligen att
gå och köpa druvor åt mamma. Sådana kunde inte fås på
närmare håll än långt nere på Drottninggatan, i Sachs
blomsterhandel. Jag sprang hela vägen, dit och hem, uppfylld av vikten
att fort komma till sjukrummet med dyrbarheten. Georg som
dibarn gjorde starkt intryck på mig, jag bytte blöjor på min
Frans, ehuru jag var nio år fyllda, alla handgrepp jag såg
amman göra, gjorde jag efter. Frans upplevde en ny tillvaro,
kort före sitt vackra vaxansiktes sakta nedsmältande.

Ja, Georg hade amma. Då han inte kunde få modersmjölken,
var något annat inte tänkbart på den tiden och hemma hos oss,
ty mamma kunde inte förmodas värma flaskor och Mathilda
hade ju flyttat. Men seden förefaller dock egendomligt
gammalmodig och osocial. Fina hade ju ett eget barn, som man aldrig
såg till, antagligen dog det. Fina var på alla vis herre i huset,
hon skulle aktas och fick inte retas eller sägas emot, hon
älskade Georg med svartsjuk kärlek och var till på köpet en
ganska brutal människa. Vi voro alla rädda för henne.
Hemlivet började bli komplicerat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free