Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oerhört! Långt senare vågade jag själv någon gång ta av mig
barfota, det betraktades som en djärvhet och hade för mitt
eget sinne något av detta” samhällsupplösande”, som familjen
sedan skulle få som en klick på sig genom åren.
Man steg upp klockan fem för att komma in med båten till
stan, eller lade sig redan på kvällen i en hytt, ty det var lång
väg. Vi reste in ett par gånger för att hälsa på Hjalmar i
fängelset. Jag skickades av mamma, som tydligen gick dit för
sig, till Munkbron för att köpa ett franskt päron och lägga i
väskan med rena kläder. Ett franskt päron var en stor lyx, det
kostade sina femtio öre.
Men då jag kom fram till Långholmen, slapp jag inte in till
det rum, där Hjalmar en föregående gång tagit emot Henry
och mig. Cellen såg jag aldrig. Han hade kommit ut i
besöksrummet med sitt skrank, och vi stodo förlägna på ömse sidor
om detta, bevakade av en konstapel. Vi hade fått nya kappor,
Henry och jag, av kläde. Hjalmar sade: ”Så fina ni är, små
barn”, på sitt litet frånvarande sätt. Men denna gång kom jag
inte så långt.
Jag fick sitta kvar i vaktrummet, där det fanns några
konstaplar, som talade om hur ”hennes pappa sitter inne”, jag svalde
gråt, inte för att fängelset skrämde, utan för att det var en
sådan besvikelse att inte själv få gå in med väskan med den
stora överraskningen, päronet bland linnet. Då jag kom hem och
berättade hur det gått, ringde mamma i telefon till direktören
och gav honom en regelrätt skopa ovett. Jag stod bredvid och
beundrade hennes mod!
Då Hjalmar frigavs fick jag vara med — alltid hängde jag
med, det måtte ha varit rätt besvärligt för alla de vuxna, men
nog var jag tyst och icke framfusig. Det var en tidig grå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
