Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmän egendom att göra det bästa möjliga av sitt yttre. Bland
annat kallades hon som adertonåring för ”flickan med det
vackra håret” och ”vackert” hår var den tiden också liktydigt
med stort hår. ”Jag kunde konsten att burra upp det till en väldig
fläta”, sade mamma sedan med ett skratt. Men det värsta var
nog att hon inte var lång.
Hemlivet präglades snart av vår speciella inställning att vara
olika alla andra. Av en annan sort och inte av en bättre, utan
en som stod som fiende mot de skikt, vilka rörde sig omkring
en. Vi trodde inte på Gud, vi ville spränga kungen i luften
påstod man om oss och att vi hade en Kristusbild i
kakelugnsnischen som vi spottade till måls på, trodde många. Vi hade en
liten hund, som redan vid födelsen fått ett bakben förlamat, det
var en whippet, en tunn sandfärgad liten en, som sprang bra
på sina tre ben, men var man gick på gatorna ropade alltid
någon äldre dam ”djurplågare” efter en. Vi sågo inte ut som
andra. Mamma hade sina höga klackar, sina hattar, som voro
hennes stora hobby, vi barn voro dels fint och fantasifullt
klädda och dels slarvigt. Vårt hem var ett bohèmehushåll,
blandat med nedärvd borgerlighet och på samma gång präglat
av intelligens och nöje.
För mig personligen var allt detta en blandning, vilken satte
sina spår i en osäkerhet, som aldrig släppte. Att andra människor
också kunde vara outsiders visste jag inte, vi hade nog att klara
vår egen särställning. Att frälsningssoldater på den tiden sattes i
fängelse för att de höllo sina möten på tider, då det icke var
tillåtet, blev senare rön. Att dessa som vi kallade ”läsare”, på
samma sätt som bröderna i sina respektive skolor kallades
”socialistbusar”, kände hånet svårt, anade man icke.
Ett häpnadsväckande gensvar på min egen rotlöshet fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
