- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
57

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bulgariskt broderi, ett hiskligt arbete. Skänken hade skåp med dörrar,
där stod porslinet och glasen, sedan kom det an på vad som
prydde skänken ovanpå. Vi hade en stor samovar, ett minne
från observatoriet i Pulkova, där Hjalmar varit och även
morbror Edvard Jäderin. Hos andra var det som sagt oftast
kristallskålar. Och silver förstås, en kaffeservis av silver.
Somliga hade speceriskåp, som låstes av husets fru. Hon fick inte
glömma ta fram sockret, ty då fingo dotterns kamrater, som
stannade till kvällen, inte socker i teet. Hos oss låstes ingenting
in, den tiden var förbi, det var också ett ämne för debatter och
något som gjorde de yngre jungfrurna harmsna. Hos Jäderins
fanns det ett golvur, ty morbror Edvard älskade klockor som
man älskade lampor hos oss och då han ville ha trevligt plockade
han sönder golvuret och lade upp allting på salsbordet, som blev
fullt av små hjul. Men han kunde sätta ihop dem igen och den
klockan går fint än i dag. Speglar hade man också rätt mycket,
vi hade trymåer, två stycken i salongen, mellan två av de tre
höga fönstren. Prismor fanns det i alla hem, de togos ned höst
och vår och diskades och gick det någon sönder var det att gå
i bodar och leta efter en make. Men vad man dock måste köpa
mest var lampglas. Det fanns dock i närmaste ved- och
fotogenaffär i hörnet, och som bodarna voro öppna till tio minst, så var
det ingen risk. Men då man krusade håret genom att sätta ned
tången i den brinnande lampan, gällde det att sätta den rätt —
och fort — ty det var ju hett. Satte man den ostadigt, vickade
den ofelbart sönder glaset. Det vill säga glaset kunde ju användas
spräckt ganska länge.

Vi ägde också en korsstygnsbroderad eldskärm med vad vi
kallade en ”jägare” på. Denna skärm hade Hjalmar inköpt på
en auktion efter August Strindberg, då denne rensade ut och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free