- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
62

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det, det var som en av de intelligenslekar vi lekte. Då var
man mogen att ta del i det, föreslå, gilla, utdöma, skratta
ned ett förslag. Det var med detta som med mammas hobby att
ändra sina hattar. Det var ett tidsfördriv hon hade medan hon
väntade att Hjalmar skulle komma hem till middagen eller på
natten från tidningen eller sena plena. Hon ändrade hattar som
andra fruar sydde brickdukar. I många år närde jag ett hat
till det, såsom barn kunna gå och hata saker i hemmet, som stör
dem, jag såg ingen skillnad på om fågelvingen eller rosetten
satt litet mer bakåt eller på sned. Mamma hade ingen annan
att fråga än mig och jag mumlade ett fegt medhåll, som ju inte
tillfredsställde henne. Jo då, det tycker jag är bra. Jo då, den
kan sitta så där ... För att få gå tillbaka till min roman eller
brevet till min bästa vän. Dagboken skrevs på natten, så den
förblev ostörd.

Men så en dag slog det om. Plötsligt fick jag mål i mun
och mod.

— Så där kan mamma inte ha det, hette det helt
förbluffande.

Men detta var i alla fall något rörligt och nytt. Mamma såg
på mig med en viss rädsla, men jag visade ju intresse. Och en
viss saklighet, man började se i tidskrifter: Moderne Kunst
fanns hos Jäderins. Modejournalen gav inga uppslag till kritik,
den godtogs utan vidare. Man valde en modell och sömmerskan
följde den strikt.

En dag kom mamma hem och sade:

— Ingen människa har tittat på mig eller vänt sig om efter
mig. Det måtte vara något fel på mig!

Och så ändrade hon sin hatt igen.

I vårt hem, där husets fru var självförsörjande, bröt sig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free