Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte kunde lova vad förnuftet sade att man inte var säker på
att kunna hålla. Och ärlig måste man vara. Sann.
Så att vårt hemliv var rörligt, livligt, nervöst, ofta stormigt.
För mitt eget vidkommande kom att skolan nu grep in med en
överväldigande makt och skrämsel. Att man gått helskinnad ur
allt detta visar hur seg naturen är, då hon föresatt sig att man
ska leva.
Hos Strindberg kan man så väl se hjälplösheten hos den
tidens intellektuellt arbetande människor, saker som vår tids
kvinnliga självförsörjande med barn och hem klarat ganska bra.
Själv har jag klarat det längre fram: haft ett uppslitande
yrkesarbete som allroundjournalist, tagit ett fyraårs fosterbarn, haft
dåliga affärer, varit road av hemmet, haft främmande på
ledighetsdagar, lagat skapligt god mat, skött mina kläder, ja, sytt
dem i flera år ... Och så ha mina kamrater också gjort, kunnat
det bättre än jag, nått längre, haft flera barn. Huvudsaken är
emellertid att vi behärskat problemet och inte slitit vårt hår över
det, utan fördomsfritt svept in över det hela.
Fördomsfritt, det är däri det ligger.
Ty ”på den tiden” hade man fördomen att allt husligt var
neddragande. Därför tyngde det så, därför gjordes så vilt
uppror mot det, i stället för att man skulle ha gått rakt på
svårigheterna och sett dem i ansiktet. Säkert fanns det fruar i den
tidens intelligensvärld, som kunde sköta pengar och sköta
hushållet, så att det icke gnisslade. Men jag såg hem, där man icke
kunde det. Det läser man mellan raderna hos Strindberg så att
man numera måste le åt det, deras tafatthet inför enkla
frågeställningar, deras direkta förtvivlan, om de hindrades i vad de
ansågo vara det enda befruktande för sitt skapande: att träffa
människor. Läs ”Dödsdansen”!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
