Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så klagomål från dem över mitt tyranni och från min sida över
deras olydnad och familjeråd: Vera ska lydas! Jag tog min
uppgift på allvar och menade väl.
Sonja var lätt att hantera, mjuk och kvinnlig, dessa båda
syskon lekte lugnt och fredligt. De hade egenheten att aldrig
kalla varandra för du, de sade varandras namn: i Georgs mun
blev Sonja ”sna”, men aldrig ett du. Båda skötte sig
exemplariskt i skolan, allt gick dem lätt i händer, de kunde sina ting
och gingo från klass till klass utan att man reflekterade över
det. Kvarsittare blev nu heller aldrig jag, men väl Henry, som
man inte begrep sig på. Att få hjälp med läxor ansågs som en
skam, då var man dum eller hade svårt att fatta. Henry var
inte dum, men hans strövarsinne beredde svårigheter,
spårvagnsstallarna var för den tidens pojkar en farlig fälla. De
kommo för sent till maten. Hos Leches gick det till så här:
Herman Leche kom försent, vi sutto redan vid bordet, jag med
som gäst. Professor Leche spände ögonen i sin son, en fast, kall
blick som varade i sekunder, så kom ett rytande: ”Gå och lägg
dig!” och sekunden därpå hörde man ett par tunga snörkängor
slås i golvet där inne.
Hos oss: Henry kom sent omsider, stannade vid Hjalmars
plats, Hjalmar såg på honom, såg på mamma, ”du kommer för
sent!” åskade han så gott han kunde. Henry stammade med
gråten i halsen, det var en kattunge i sjuan ... Hjalmar svalde,
han blixtrade med ögonen och så var det tyst. ”Que faire?”
vände han sig till mamma.
Hur det slutligen gick minns jag aldrig, obehaget var ideligen
förekommande och varierade med sönderrivna kläder. Vi, allra
minst Henry själv, förstodo inte att det hela var ren komedi.
För Hjalmar var det ett besvär att ta itu med detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
