- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
70

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovidkommande, så mycket mer hindrande som han inte hade sinne för
pedagogik. Det låg i vägen, var saker som bort skött sig själv.
Hos professor Hasselbergs minns jag en annan scen: en
fotogenlampa hade slocknat på eftermiddagen, bevis för att den inte var
fylld. Båda jungfrurna inkallades, stodo i givakt inför
husfadern som i få, korta, sakliga ord skrupensade upp dem, de
svängde på klackarna ut, svarslösa, kuvade. På mig gjorde
denna disciplin ett nästan skrämmande intryck. I detta hem
stod på insidan av varje skåp en förteckning på dagens sysslor,
även på klosettdörren. Så att vissa hem hade perfekt ordning.

Inte så hos oss. Men vilket som var bäst är svårt att veta. I ett
annat kamrathem, där husfadern var rik grosshandlare av gamla
stammen, led hustrun år ut och år in av formlig skräck, då hon
skulle gå in till sin man och be om pengar. Och detta måste hon
för varje utgift! Hon var själv en tämligen barsk typ, det var
egendomligt att höra henne många år senare berätta om sin
rädsla och det i ett förmöget hem, där perfekt ordning rådde
och husets fru gick helt upp i hemmets skötande.

Men i dessa hem hade man inga ”krav”. Kraven voro en
verklig börda för oss. Nu efteråt har jag insett hur dock de
flesta hem på den tiden voro fulla av dov kritik, vare sig de
voro intellektuella eller — så föraktliga! — bara voro hem där
husets herre var grosshandlare.

Hos oss var det krav på mod. Krav på att ha en åsikt färdig,
eller på att kämpa för livet för att få den. Krav på visat
förtroende. Krav på att motsvara allt vad böckerna lärde. Krav
på bildning, som var en alldeles särskild sak. Krav på att stå
för allt som bröt mot vedertagen form. Krav på frisinne. Detta
kunde visa sig i smått: i sällskap med Leches gingo Mia Leche
och jag före professor och fru Leche på Skeppsbron. Så dök

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free