Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kung Oscars långa gestalt upp i förgrunden. Mia och jag sade
spontant till varandra:
— Vi niger inte, hör du det!
Och med samlat kurage att visa vårt förakt för kungadöme
och vårt beslut att inte förnedra oss gingo vi gatan fram med
näsorna i vädret ooh flätorna tunga och raka efter ryggen.
Gatan var så tom som den ofta var denna fridens tid. Kungen
kom närmare, flankerad av en herre på var sida, kanske en av
dem var Ankarcrona. Och då han kommit på lämpligt avstånd
lyfte han artigt på hatten. Och förvirrade och stukade stöpte
vi ljus, vi två flickor. Professorn och fru Leche skrattade
bakom oss.
Vidare var det kravet på den nya förtroligheten mellan mor
och dotter ... De skulle vara vänner, inte stå i något köttsligt
förhållande till varandra. Skolan hade också detta krav, inte
respekt, utan ”förtroende” för tant Anna. Och så kraven på
ärlighet, inte den vanliga att inte strala äpplen eller ta ur
portmonnäer, utan en ytterligare, en klarögd ärlighet, som skulle
ingripa i allting, den innebar framför allt att man skulle veta
hur svart livet var, inte en mörk skrymsla skulle undgås, i god
tid skulle allt läggas fram och allt skulle vetas. Det var mycket
bråkigt och man hade inte många stunder lösa att gå och
inbilla sig något trevligt. Men livsledan hade sin tjusning, det
medges. Och så var den ju så mycket förmer än att vara glad.
Sonja Kovalevsky, dotter till professorn i matematik, den
stora Sonja Kovalevsky, och jag bestämde oss för, eller
rättare rådslogo om, huruvida vi skulle inta endera av två
attityder mot en så påträngande värld som den våra hem och skolan
erbjöd: antingen yster glättighet med skickligt döljande av vårt
vemod och vårt bittra vetande om alltings intighet och uselhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
