Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
Det hände mig något, då jag var en tio, elva år, som satte
djupa spår i hela min uppväxt. Jag relaterar det, inte för sakens
skull, utan för att visa vad en sådan händelse — här var det
till och med flera händelser under en följd av år — kan betyda
för en flickas uppfattning om sig själv, och hur den kan
framkalla den där specifikt kvinnliga skuldkänslan över att ha i sitt
väsen förmågan att dra till sig en man, ”Evalögnen”, som Ebba
Kolare döpt den. Hos mig skapade det passerade en blygsel som
inte gick att slå bort, därtill hade det en alltför grym och
nedtryckande verkan.
I umgänget fanns en herre av det muntra, briljanta slaget.
Han var gift och antagligen en kvick och allmänintresserad
människa, om än inte av någon djupare kunnighet. Han hörde
till de där som stryka alla kvinnor över armarna, en närgången
charmör, ehuru ordet charmör inte fanns då.
En förmiddag var han hemma hos oss. Det var någon
frukostbjudning, solen sken, det var sommar och det skulle vederfaras
mig den lyckan att få bada hos Köhlers på förmiddagen, inte
de kvalmiga femöresbaden. Då jag skulle gå, hade gästen, jag
kallade honom naturligtvis farbror, beställt en droska för att fara
till sitt arbete — man tyckte på den tiden att korta avstånd voro
långa i den lilla staden. Jag skulle få åka med. Men jag ville inte,
en riktig instinkt sade mig att jag inte ville. Men jag övertalades:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0087.html
