- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
82

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring sig. En dag hade vi seglat, någon tredje var med, det
började regna, han lade sin rock över mina axlar. Inför gesten
ryggade jag, min rädsla för honom var alltid levande. Han
skrattade och ville mig inget ont. Jag skämdes, var egentligen
djupt förlägen över att ha misskänt honom och över att ha ”så
fula tankar”.

Om igen en segling, denna gång var hans hustru med.
Föräldrarna voro vid detta tillfälle i England och jag hade ett slags
överinseende över hemmet, såg till småsyskonen och gick och
drev eller botaniserade. Jag gick nu i sjätte klass. Vid denna
segling var hans hustru mycket rädd. Hon pinades, varje våg
avlockade henne kvävda skrik. Jag fann detta ”sjåpigt”, och en
smula tröttsamt. Då vi kommo i land var det mörkt och hans
hustru gick hem; hon var antagligen nedstämd, ty hon hade
varit mycket tyst och antagligen svalt gråt av någon anledning.
Vi två blevo kvar för att ordna med båten och så följde han
mig en bit på väg och så blev jag kysst. Detta minns jag inte
längre så noga, det var ett slags utmattning efter åratals strid
oss emellan. Jag var den gången den svagare, försvagad också
av den där känslan: alltid ska du tro att han vill dig något!
Hans kyss var mycket påtaglig, det var för övrigt den första
jag någonsin fått, ty skolpojkskyssar hade jag aldrig varit med
om, så fière som jag var mot pojkar.

Då han kysst mig sade jag:

— Men tänk om ...

— Om vad? sade han.

Jag minns allt mycket väl, ty det satte djupa spår. Jag
svarade:

— Tänk om jag träffar någon som jag verkligen bryr mig
om
! Då är han inte den första.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free