Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fortsättningen var rätt mustig, den hörde jag aldrig, man
tjusades mest av språkblandningen, som var så duktigt att kunna
svänga sig med. Så uppfattades emellertid Frödings
Morgondröm i pojkskolorna. Men för mig står kvar minnet av denna
förmiddag på en sommarnöjesveranda, då dikten lästes högt av
en mogen man och åhördes av mamma och Hjalmar, vilka alla
togo den som en uppenbarelse av vad dikt kan säga, då det
säges rätt och skönt. Och jag, som ingenting hade hört, hade
vett att sitta en stund tyst och allvarsam, som de andra, men
med sänkta ögon, i själva verket litet trött av spänningen,
förlägen att så illa ha motsvarat intentionen om hur jag skulle
föras in i renhetens och livets rike, i Pans nejder och få lära
mig vad kärlek var. Sådana där komedier kunde det hända att
man uppförde någon gång, det var av hänsyn, inte av
förljugenhet.
Som då jag inte ville svika morbror Edvard, när han skulle
hypnotisera mig.
Hypnotismen var i svang någon gång på 1890-talet, morbror
Edvard Jäderin var entusiastisk och experimenterade med vem
han kunde få till objekt. Han bad att få söva mig. Dörren
stängdes, jag placerades i ett soffhörn och morbror Edvard
började stryka i luften framför ansiktet på mig. Jag borde så
småningom somna. Men jag var vilt klarvaken. Slutligen blev
jag rent olycklig, morbror Edvard strök och strök och spände
ögonen i mig — detta gick inte för sig. Inte ville jag göra
honom ledsen. Så att jag slöt sakta ögonen. Han fortsatte ännu
en stund, så slog han triumferande upp dörren:
— Var så goda och kom och se, hon sover!
Min respekt och förskräckelse för bedrägeriet gjorde att jag
kunde hålla mig för skratt. Morbror Edvard befallde mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
