Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där försvårades av att innehavarinnan var så vresig. På den
tiden var allmänheten till för butikerna och inte butikerna för
allmänheten, man stod rätt ofta i ett fientligt eller bävande
förhållande till dem bakom disken. I synnerhet om man var
barn! Som barn var jag gripen av djup rörelse över en gumma,
som sålde äpplen, och köpte av henne — tills hon beskyllde mig
för att strala. Och sammalunda greps jag nästan till tårar då
portvaktsparet utanför Observatoriet, ett äldre äkta folk, satte
upp en liten skylt. Det tog jag som en förtvivlans åtgärd att
tillkalla kunder till det lilla karamellstånd, som bevakade
trätrappan upp till Gyldéns och jag dristade mig dit för att köpa
lakrits, tills jag hotfullt jagades bort, misstänkt för att vilja
smyga mig upp till Observatoriet.
Dit kom jag för övrigt sedan, då Sonja Kovalevsky bodde
hos Gyldéns, medan hennes mor var utomlands och sedermera,
då modern dött. Gyldéns hade en S:t Bernhardshund, Barry,
en väldig en som stötte omkull en då han lade sina tassar på
ens axlar. Han stals ett par gånger, liksom vår vinthund stals
och sedan fick återhämtas mot vederlag. Det fanns så få
hundar i Stockholm på den tiden, att jag inte på lång tid visste
om annat än följande två: Kjerrmans kloka dogg samt morbror
Axels strävhåriga någonting, dresserad att skälla, då man
frågade: ”Vad säger frihandlarna till protektionisterna?”
Gyldéns voro de finaste, älskvärdaste människor man kan
tänka sig. Det vill säga för professorn var man bävande
respektfull. Professorskan var mild och en dam av det fina vettets adel,
alltid smått skämtsam, man var à son aise i hennes närvaro, men
gripen av dämpad beundran. Den stora hunden fyllde det lilla
förmaket. Denna familj hade en estetisk julgran, intet glitter, den
var bara mörk och jämn och vacker. En vacker julgran var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
