- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
101

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liksom alla roddbåtar man hade att förfoga över till sommarnöjet.
Jag tror att rodden den gången var farlig. Men sedan fingo
vi äta hela den härliga midsommarmiddagen med den färska
potatisen ooh kanske jordgubbarna ensamma. Det sörjde vi inte
över, sommarmaten var frihet från vinterns ärter och välling
och ölsupa. Hjalmar njöt, han tog en färsk potatis som den var,
med skalet på, och liksom sög ut innehållet, som om det varit
en frukt.

Vi spelade mycket krocket, i synnerhet med Kalkas. Vi
spelade på en äng tills det blev så mörkt att man bara visste var
bågarna skulle stå, men inte längre såg dem. Dessa dagliga
krocketpartier voro fester av munterhet, skämt, älskvärt nojs,
allvar dessemellan, men framför allt en lössläppt pojkaktighet
i ordets egentliga mening, i synnerhet från Hjalmars sida. Han
var skicklig, här som i allt annat, och han for hårdhänt fram
med att krocka bort, det var en lek på skarpen. Att se de båda
herrarna stå med ena foten på sitt klot och svänga klubban för
att dänga bort någon av oss stackars svaga kvinnor eller se
dem måtta för att krocka på svindlande långt håll och vanligen
lyckas, se dem triumfera över sin färdighet, ett slags
avkoppling, som man nu kallar det, i gladaste och lyckligaste form ...
Omkring oss stod skogen, ute skymtade fjärden, vi voro i fred,
vi hade en sommar för oss, månen glindrade i vattnet, snart
kom augusti, då vi rodde ut och Hjalmar visade oss stjärnorna.
Det var en lycklig tid.

Det kom en epok i familjens liv, som skakade den i dess
grundvalar, dess i allt bohemeriet och bekymren fasta grundvalar.

Det hände en gång att Mauritz Hellberg under ett samspråk
hemma sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free