Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var under folkriksdagen — då måtte du ha varit bra
överansträngd, Br. (Br. var vännernas namn på Hjalmar). Du
var dig inte lik.
Det gick en pinad tystnad över bordet. Mauritz Hellberg
rörde utan att veta det vid det mest brännande och smärtsamma
minne föräldrarna haft och vi som familj upplevt. Ty det är
så att en konflikt mellan ett par makar sträcker sig långt utöver
dem båda. För oss barn, hur små de yngsta än voro, var det en
katastrof, i synnerhet för den äldsta, som var jag. Makarna
försonas så småningom, men också barnen ha sina sår att växa
ifrån, om det går, sin skakning att söka hämta sig ifrån.
Plötsligt var det slut på glättigheten. Eller rättare — av glädje blev
det tragedi.
Den växte ganska långsamt fram ur en underhållande och
givande samvaro. I den högspänning vari de båda alltid levde,
denna rädsla för stillastående, behovet av hjärngymnastik, som
var det enda roliga, gärna utom hemmet, ur detta var det
katastrofen till sist växte fram.
Mamma hade i hög grad kravet att leva sitt eget liv. Hennes
insats var inte att gå med på möten och läsa korrektur på
artiklarna. Det var snarare motsatsen; att vara sig själv och
därigenom ge förnyelse och en vital avkoppling. Partiet var inte
hennes värld, partivännerna inte hennes valda umgänge. Och
i en ödesmättad stund dök det så upp en syskonkrets, där
allt fanns som skulle till: kvickhet, lysande begåvning, de
rätta åsikterna, intellektuella sysselsättningar, samt en
alldeles säregen ton, en egenartad prägel, gemensam för hela
raden, samt en skånsk jargong, som tjusade och roade den
stockholmska familjen Branting alldeles oerhört. Allt var nytt.
Därtill kom den speciella beundran, man kan gott säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
