- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
112

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin rampfeber, en av pionjärerna som ju slutligen tog examen
och gick långt. En spenslig, nervös dam, klok och vänlig.
Förutom den nyfödda Lillegut och den sextonåriga Helma, fanns
det två söner och en dotter — numera gift med en av Norges
yngre dramatiska författare.

Familjelivet var stelt, då husets herre var hemma, oregerligt,
då han inte var det. Skilsmässoskuggan låg över hemmet och
fru Meyer var dödstrött, bortom alla scener. Annars var hon
en livsglad typ, frodig, med humor och en världsklokhet, som
rymde stor förmåga till tapper resignation, vilket kom fram
sedermera, då med ens alla pengar smälte bort i någon krasch.

Vi åto en middag med barnen klockan två. Då gick det livligt
till med sparkar och spottningar tvärsöver bordet, med fru
Meyers uppgivna försök att få fason på det hela, fröken Nannas
disträa försjunkenhet i sig själv och Helmas oberörda aptit på
livet. Jag tog det som självfallet norskt. Då man gav en
upplysning, kunde man få till svar:

— Du lyver!

Eller i bästa fall ett glatt:

— Det er ikke sant!

Båda delarna var broderlandets friska vakenhet att ta saker.
”Du lyver” var bara en komplimang åt det intressanta man hade
att komma med.

Men tråkigt hade jag i detta hus. Min lott var att sitta och
spela bezique med pojkarna och gå ut med fru Meyer på
Drammensvejen på söndagarna i sakta mak, en småstadstillvaro
utan småstadens trevnad. Så tråkigt som då, har jag nog aldrig
haft i mitt liv.

Ludvig Meyers typ av partiledare var vitt skild från allt jag
drömt mig. Hans väsen var kallt, han saknade humor, hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free