- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
119

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hjalmar begagnade, rodde över sundet till handelsboden eller
gick den välkända vägen till Blidögård ... Det hade intet
innehåll längre. Jag ville ha något för mig själv. Unga flickor på
den tiden kunde delas i två kategorier, de som voro sura och
”otacksamma” och de som voro snälla och husliga och ljuva.
Jag hörde trots jägeryllet utan tvekan till den första sorten.
Var fjortonde dag gjorde mamma uppror och frågade vad jag
var så sur för. Hade jag det inte bra, visste jag hur bra jag
hade det, trodde jag att hon hade haft det så bra, då hon var
flicka? Och då hon klagade för Hjalmar och hade fått till svar:
det är väl ingenting nytt att Vera är sur, då gick jag på
ångbåtsbryggans kant och sökte svälja i mig mod att kasta mig i.
Livet kunde man gott vara förutan. På hösten blev pappa den
första socialisten i riksdagen, där han förut suttit som referent,
så det kan ju hända att han inte hade tid att fundera över
varför Vera som vanligt var ”vid dåligt lynne”. Vera läste Heine
och så hade det kommit en ny författare, som skrev ”Ja, du är
tung, men kärleken är stark”, men inte ens det hjälpte. Eller
snarare — den stora befrielse som Heidenstam gav,
uppenbarelsen om att det fanns något vackert, om att man kunde
älska, att kvinnor voro åtråvärda och att det var högstämt och
inte fult, att det fanns mod och offer — han som mejslade bort
sitt namn ur stenen — den ville man ha något av i sitt eget liv.
Eller — det vanliga, en ung flicka längtar hemifrån. En ung
flicka vill att man ska bry sig om henne. En ung flicka vill bli
eftertraktad — i synnerhet en som levde så pass isolerad som
jag, som aldrig blev uppbjuden, som inte kunde konsten att
nojsa, som inte hade erfarenhet av flirtation, som var för stel
och även för kritisk för att låta sig beundras av skolpojkar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free