Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag hade vi varit i stan, då vi foro hem var det full storm.
Det var på höstsidan, regnet öste ned, det gick stora vita gäss,
båten forsade fram mellan de våta bryggorna och så, i
Blidösundet sågs en seglare. Alla ställde sig att se på galningarna.
Det var en kutter, en ganska stor, intet segel revat ... Den
kryssade före ångbåten och då vi lade till vid Blidögårds brygga,
försvann den ur sikte. Vid Blidögård stego föräldrarna i land
(de skulle gästa vänner), medan jag fortsatte till vårt. Och då
jag kom hem i den våta skymningen befanns det att segelbåten
låg vid vår brygga och att seglarna sutto hemma hos oss.
Det var ingenjör Boo Hjärne, som jag träffat på den där
publicistmiddagen, samt en notarie i Telegrafstyrelsen, Anders
Hemming. Herrarna voro genomvåta, jag letade fram torra
kläder och kände mig förlägen över att vara värdinna. Snart
kommo föräldrarna, de båda herrarna övernattade och på
morgonen steg jag som vanligt, då det var gäster, upp i ottan
och följde gästerna till båten. Båten var denna gången Boo
Hjärnes egen kutter. De skulle segla till staden och jag följde
med några bryggor och gick hem genom ön plockande svamp
på vägen.
Jag visste att det inträffat en vändpunkt, det hade ”hänt
något”, som man så ofta bett om i sin dagbok. Glad var jag
inte, utan försiktig och osäker. Det var också det att Hjärnes
hustru dött i barnsäng och att han hade en liten son på något
år. Då vi flyttade in, började han komma på besök. Man var
inte van att gå ut med en herre. Då det en gång hänt att jag
varit på teatern med en av familjens vänner, hade Karl Staaff
blivit upprörd och sagt att det hade ”komprometterat” mig.
Sådant gjorde man inte. På vintern ville Boo Hjärne en gång
fara i släde med mig till Djursholm. Där skulle vi äta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
