- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
122

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dra andan ordentligt. Det visste vi då den provades, men det
fina var just att den satt åt: vi kan nog ta in den litet till,
menade sömmerskan, och den blev intagen litet till och ”satt
som en handske”. I kyrkan var det föga stämning, egentligen
var det underligt att gå i kyrkan på julottan för stämningens
skull, då man aldrig satte sin fot där annars. Jag satt och
tittade in i ljuslågorna och såg en röd droppe i var och en av
dem, kanske för att min klänning satt så hårt.

Sedan foro vi hem till villan, där en stor frukost var
framdukad. Det var fint och gediget. Utom den söta barnsköterskan
fanns en hushållerska — lång, mager och mycket kritiskt
inställd mot den, som påtagligen skulle bli Eyvinds styvmor.
Frampå förmiddagen for jag hem och från och med nu var
det som om jag leddes av ett öde. Ty det var så mycket teori
i detta och så litet stark känsla! Vänskapsidéerna blev det så
småningom inte mera tal om, nu började det i stället dyka upp
tal om affärer. Föräldrarna blevo betänksamma och jag
började få höra ett ord, som inte sade mig mycket, men som sedan
skulle höras ofta: växlar. En dag kom jag hem och var
”hemligt förlovad”. Boo Hjärne följde med hem och ”friade”, det
vill säga talade med Hjalmar, som var vänligt inställd. Mamma
däremot gjorde från första stund motstånd. Boo Hjärne hade
ett mycket svenskt utseende, ljus med blonda mustascher och
lysande blå ögon. Han var begåvad — A-student skulle jag tro
— och mycket musikalisk. Samt frisinnad! Han hade över sitt
väsen något rent, något troskyldigt, var ingen don Juan, men
verkade kanske litet nervös och var alltid hes.

Så gick tiden. Jag möttes av ett hemligt motstånd från den
lilla gossens släkt och även från Boo Hjärnes. Jag var
stockholmska, medan hans familj bodde i Göteborg. Han var av en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free