Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X.
Mamma skrev om teater och ofta fick jag följa med på
premiärerna. Det var nu som operetten hade sin festliga tid. All
teater var rolig. Kanske inte Dramaten, där man inte kände sig
hemma och det var litet unket; Gustaf Fredriksson gick där
och var fin, alla voro fina. En pjäs gjorde ett starkt intryck
bland alla salongskomedierna, ”Herr Derblays giftermål”. Den
handlade om ett elegant par, som hatade varandra utåt men
förgicks av kärlek inåt, han — om det var Georg Skånberg eller
Gustaf Fredriksson — satte på henne ett halsband, som han
knäppte om hennes hals. Det var spännande, man såg hon
bävade ... Hon var Louise Fahlman.
Men de andra teatrarna voro så mycket roligare. På Svenska
teatern var det riktiga pjäser. ”Vävarna” — den där pausen, då
allt är stilla på scenen och så ett ansikte tittar in genom en
glasruta i dörren i biedermeyersalongen och sedan hela upproret
brakar löst. ”Bäverpälsen”, Max Halbes ”Ungdom”, Harald
Molanders iscensättningar, där man såg hur gardinerna
fladdrade för fönstren ... ! Att följa strömmen över Blasieholmstorg
till Svenska teatern var en spänning, att stå och vänta i
vestibulen och få vara med, att gå in på parkettsidan, inte upp på
någon rad, att sedan gå ut på mellanakten naturligtvis, sitta i
det lilla rummet med den rödglödande järnkaminen och tära
punsch, i en behaglig trängsel av intelligent folk, som andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0138.html
