Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man borde ta med sig paraply. På scenen gåvos rörande
stycken, ”Galèrslaven Rocambole” samt något som hette
”Savoyardflickan”, en fattig flicka, som drogs som ormtjusad
genom hela Frankrike efter en ung herdes locktoner på positiv.
Steg för steg, över den lilla scenen, i diagonal, så blev det litet
flera steg. På parketten sutto enklare vivörer och bekikade de
unga kvinnorna. Jag minns en sådan som hade pincené, han
tappade ena glaset ur den, men blixtrade oförtrutet genom det
tomma hålet lika väl som genom det glas som ännu fanns kvar
— en föregångare till senare tiders monokelcharmörer. Vi
skolflickor hade roligt på denna teater och kände oss överlägsna.
Operetten var för oss Anna Norrie. Anna Norrie som bar
hela Vasateatern.
Mamma hade sina fribiljetter på andra bänk. På första och
andra bänk sutto annars bara löjtnanter och volontärer och en
och annan s. k. habitué, bland annat en rödhårig baron Falkman
med en ring med stor, grön sten. Det hände någon gång
skräckblandade, hetsande upplevelser tack vare, om man får
använda det ordet, alla löjtnanterna. Med mitt krusiga hår,
bruna ögon och rödblommiga fyllighet tycks jag ha verkat
inbjudande till, o hemska ord, lättsinne. Ty det hände att
mittunder föreställningen, då Anna Norrie sjöng ”I en skog på
berget Ida” eller ” ... strull att laga, strull att laga” ur
Kolhandlarna eller ”Tag denna sabel ...” jag kände en
volontärnäve stryka utefter mitt ben. Stel av fasa var jag djupt
skamsen över att anses vara en så dålig flicka. Synd att jag
inte tog någon av mina knappnålar och stack i ett livgardesblått
lår! Vid ett läkarbesök en gång kom däremot en sådan tingest
mig till nytta. Man hade stora puffärmar, doktorn tog mig rätt
ömt om armen och drog med en svordom handen tillbaka. Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
