Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var bara att lägga på tången och fiffa upp luggen. Det var inte
flärd så mycket som: spikrak kan man inte visa sig.
På Södra teatern fanns den präktiga fru Fornell, som
gjorde de beska svärmödrarna, Gustaf Bergström, en liten rund
rolig herre, en komiker som hette Hirsch, och två herrar
Wagner, far och son. Längre fram spelades där revy och Helfrid
Lambert sjöng ”O du lilla Anders!” Anders, det var Anders de
Wahl i Geijerstams ”Per Olsson och hans käring”. Och där
var Anna Rustan, den sköna, snälla Anna Rustan, med
snörlivsfigur.
En av de för mig hotfulla episoderna inträffade den månad
då mamma var i Italien med Georg.
Min fästman bodde nu på Linnégatan, uppe vid kasernerna.
Jag var ofta där, och bland annat lärde jag mig att skriva på
en maskin, som han hade tagit hem från sitt kontor. Han var
ofta ”sjuk”. Hur mycket av detta som var nervositet visste jag
inte och hade inte förmåga att bedöma. En sådan kväll satt
jag i hans sovrum, medan han låg ovanpå, och knagglade mig
fram på maskinen. Då ringde det på dörren, egendomligt nog,
ty klockan var nära tio. Han gick och öppnade och kom strax
därpå in och meddelade att kompanjonen hade kommit för att
tala med honom, de skulle gå ut och strax komma tillbaka. Jag
satt kvar med mitt intressanta handarbete, maskinskrivningen,
och tänkte inte vidare över saken, jag var en smula van vid
oregelbundna tider. Min fästman hade på sig min portmonnä
och min portnyckel, ficka hade jag ingen och väska var något
som inte kommit i bruk.
Då det gått en stund började jag undra — till sist förstod jag
att jag måste gå hem. Gå, från yttersta Östermalm till Norr, ty
han hade ju min portmonnä i sin ficka. Jag gick, inte sårad eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
