- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
132

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att nu om någonsin skulle vi visa ”världen” att vi voro franka
och trygga. Varför vi nästa kväll gingo på ett sammanträde i
Fotografiska Föreningen.

Då de vuxna herrarna inte nu rensade upp det hela, gjorde
tabula rasa och sände Boo Hjärne till Amerika — på en tid då
det var lätt att komma dit och en summa av fyrahundra kronor
varit tillräcklig, så kunde ännu mindre jag i min bottenlösa
okunnighet och mitt trots allt sömngångaraktiga sätt att leva,
göra något. Jag följde med ödesvågen. Amerika hade jag utan
knot tagit emot. Slå mig fram där — gärna. Men det talades
aldrig på allvar om detta. Alla tycktes påverkade av Boo
Hjärnes bokstavligen blåögda förhoppningsfullhet — just om
hörnet skulle allt ordna sig, han hade bara otur just nu.

Något år senare såg jag Tor Hedbergs ”Guld och gröna
skogar”, som väckte jubel i salongen. Jag satt stel av
igenkännandets fasa — hur kunde människor skratta åt något som
detta? Åt den sinnesförfattning där man kommer hem med en
hummerburk, då ruin och vanära knackar på?

Mellan Hjalmar och mig yttrades inga ord sedan om den
sena hemkomsten. Mamma fick, då hon varit hemma ett par
dagar, höra talas om min vandring hem på förnatten (eftersom
sista spårvagnen gick elva, och jag hade kunnat åka om jag
haft min portmonnä, måtte det inte ha varit sent, men det
brukades inte att gå ensam så dags på dygnet). Och mamma
gjorde den vanliga föräldrafrågan:

— Men varför förklarade du inte för Hjalmar hur det var?

Sådant kan ungdom inte göra reda för, den tiger och sväljer.

För övrigt var det bra att mamma kom hem. Hjalmar hade
några dagar i sträck varit utan brev och sådan som då hade vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free