- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
136

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drömlika och trotsiga sätt velat slå två flugor i en smäll —
rymma och på samma gång få lära känna den unga kulturen!
I Lund låg som docent en fästman till en av mina flickvänner,
de båda unga voro hemligt förlovade. Hon var student, men tog
plats i stockholmstrakten som guvernant en tid, innan hon sedan
fortsatte sina studier, vi brevväxlade om vår tragik, för övrigt
på engelska och med blyerts. I många år hade jag en hel liten
låda full med dessa blyertsskrivna brev på engelska — det var
så mycket lättare att skriva på ett främmande språk, till
exempel: ”Möblerna se mina tårar”, än att säga det på svenska.
Hennes brev voro vackra, av ett säreget stilla patos, de gåvo
genklang i mitt sinne, fastän jag starkt kände skillnaden på
dessa två akademiska medborgare, som inte fingo varandra och
ledo skilda åt, och mitt eget som sagt vida mindre kulturella
framtidsperspektiv. Min vän hade också ett försteg framför
mig: hon hade kämpat sig bort från sin barndoms tro. Jag hade
inte kämpat alls, jag sade henne en gång:

— Det är ett fel hos mig att jag inte kämpat mig bort från
Gud, jag har bara aldrig haft sådant, jag har ju inte lidit alls!
Så som du stritt för vad du nu anser vara det rätta!

Men jag led ju rätt bittra kval ändå. Och så kom jag då till
Lund och tog in på ett hotell, åt frukost på någon av de
berömda lokalerna, och såg Intelligensen. På hotellet, där jag
torde ha stannat två, tre dagar, bodde jag under mitt
fädernenamn, som jag aldrig begagnat mig av sedan jag fick min nya
pappa.

Hjalmar fann några månader senare mitt stora engelska
lexikon, som jag bar med mig vart jag for, där stod namnet.
Han kallade på mig, pekade på namnet och frågade vad jag
menade med detta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free