- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
140

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studentikos omskrivning för en kuggning! Därför att jag inte
ville tro att en av de unga männen skaffat en flicka ett barn.
Sådana voro vi de flesta av oss unga flickor. Inte dumma, men
blinda och ogenomträngligt oskyldiga, hur det än tog sig ut utåt.

Bengt Lidforss gjorde jag bekantskap med på denna korta
odyssé; jag förstod inte honom och han inte mig. Det är genom
hans syskon jag lärt mig fatta bland annat det hjältemod som
doldes bakom hans yta, Hedvig Lidforss har i sin ”Ur det
förgångna” berättat hur han talade om för henne, sin lilla syster,
att han visste att han snart skulle dö. På hans dödsdag far hon
varje år till hans grav med blommor.

Alla dessa unga män hade trassliga affärer, vilket var
välgörande för mig att veta. Alla hade växlar. De kunde göra en
växel och fara till Berlin över påsken, Köpenhamn var för
nära. Dessemellan gingo de i vånda för var brevlådorna kunde
innehålla av kravbrev och annat. De hade ”brevlådeskräck” och
andra skräcker, och deras liv var gränslöst innehållsrikt. Och
där hade Strindberg bott, och den hade haft hans porträtt med
namnteckning och detta foto hade den och den stulit, och i
Malmö fanns en källare ”Tunneln”, som man skulle gå till, ty den
var den enda man kunde sitta och supa i. Jag fattade inte att
den var så särskilt stämningsfull, men det skulle ju så vara.
De lekte med allvaret. Bengt Lidforss lät sin lilla syster gå
med omsättningsväxeln och pengarna så i sista minuten att hon
hann in just som banken skulle stängas. Själv stod han vid
hörnet och tittade att hon kom in ordentligt — det var som om
han njöt att kugga banken med att växeln i alla fall blev omsatt!

Vad jag hann mycket på dessa två, tre dagar!

Sista kvällen satt jag hos min väns fästman tillsammans med
Axel Herrlin i min cicerons kula. De båda vännerna talade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free