- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
143

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hämta mig. Snäll, förströdd och taktfull. Jag kom till fru Meyer,
som nu var skild.

Hon hade hos sig tre av barnen, den äldsta gossen var hos
fadern. Den yngsta, Lillegut, var ett sällsynt vackert barn,
bortskämd som alla de norska, en bestickande treåring. Det blev nu
min helt naturliga uppgift att valla denna kloka, svårhanterliga
gosse, och så ”hjälpa till”. Fylla alla fru Meyers lampor, hon
hade lampmani, även hon, den lilla våningen var späckad med
fotogenlampor. Slarvade jag ifrån mig någon — och det gjorde
jag — så kunde jag vara viss om att just denna lampa skulle
tändas och lysa upp någon vrå i det rum, där fru Meyer och
hennes väninnor spelade priffe om kvällarna. Hon hade tre
väninnor, en av dem hette Sinding, en var väldig och glad och
hette Barbara; alla damerna gjorde livet behagligt åt sig, talade
fritt och frankt om världen och männen, det sista med lätt hån.
En av umgänget var en advokatfru, som fick barn på barn, hon
hade sex eller sju söner. Hon for till kurorter för att råda bot
för sin olyckliga disposition, men ingenting hjälpte. Och de
muntra fruarna tittade på mig och sade:

— Sån är det, Vera!

Men jag tänkte, nå än sen? Om jag får barn ska jag nog
klara det. Och först och främst bli en god styvmor åt Eyvind,
då jag väl finge ta hand om honom på allvar.

Fru Meyers dotter i ett föregående gifte, Helma, låg i
Dresden för att studera någonting, det brukades bland unga
flickor där man hade råd. Hennes styvfar höll henne med
rikliga fickpengar, han var generös. Sin forna fru brukade han
skänka ganska många buteljer lacrymae christi. Fru Meyer och
jag togo oss var kväll ett parti halma och ett glas av vinet, ett,
men inte mer. Så hade fru Meyer en jungfru, Tætte, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free