Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi sutto kring julklappsbordet. Hjalmar delade alltid ut
julklapparna och vi hade russin och punsch. Efter allt jäkt och all
oro hade det lugnat av. Hjalmar köpte alltid saker i sista
minuten, ty man kunde på den tiden springa ut på själva
julaftonen och köpa något helt sent. Som barn sprungo min bror
Henry och jag en jul på detta sätt vid tiotiden ut för att skaffa
något åt en av jungfrurna; vi funno vad vi sökte i Puttkammers
galanteriaffär på Drottninggatan: en fotografiram av pressad
metall, pris tio öre.
Men nu var tillfället inne då kvällens praktstycke skulle föras
fram, fru Meyers skärm. Jag smög mig ut för att sätta den på
lampan i fråga, som stod på salongsbordet, på så sätt skulle den
ta sig allra bäst ut från början.
Men som så ofta — jag var för lat att skruva ned veken.
Det brukade gå att med ett raskt grepp föra en skärm över
glaset, den här gången voro de yviga pappersfransar för täta,
det tog eld. Inom ett ögonblick stod hela pjäsen i ljusan låga.
Jag bar den ut i den smala tamburen, lade den på golvet och
började trampa i den för att släcka. Familjen blev nu
uppmärksam på att det blivit så starkt upplyst i tamburen och kom
skyndande. Då var emellertid nästan hela skärmen redan
förbrunnen, på golvet låg bara metallställningen, där jag gick runt
och trampade. Min lugg var avsvedd och likaså det luddiga tyget
på klänningens framvåd. Skärmen kunde inte visas upp, den
fanns inte mer. Då vi sedan kommo in till julklappsbordet igen,
brast Georg i gråt av nervspänningen. Detta är emellertid det
enda eldsvådetillbud jag upplevt under hela fotogenepoken! Så
van var man att handskas med elden.
Efter jul syddes julklappstyg åt mig till klänning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
