Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtsittande kappa i kosackstil med tillhörande kosackmössa; tyget
var blå cheviot, garnityret svart krimmel. Det var stiligt och
satt nästan lika hårt åt som den gröna klädesklänningen.
Och när klänningen var sydd — tyget var en gåva av advokat
Meyer, inspirerad av hans fru — kände jag att nu ville jag
bort igen. Stämningen var trist, affärerna voro lika otursamma,
jag kunde inte svara på frågorna varför växeln på fyrahundra
kronor icke blivit omsatt, trots löfte? En dag sade jag till att
nu reser jag tillbaka. Fru Meyer hade inte bett mig komma,
det kunde hon ju inte gärna, då hon inte ville ingripa i familjens
liv. Men jag bet ihop tänderna om detta faktum och gav mig
i väg, denna gång inte i hemlighet. Och uppenbarade mig utan
vidare på Elisenbergvejen igen. Jag minns så väl, hur jag bara
stod i rummet ... Fru Meyer hade varit borta och spelat kort
hos någon av de tre fruarna och då hon kom hem fanns jag där.
Men hon tog gott emot mig, låtsades om ingenting, livet tog vid,
promenader med barnen, den styvfrusna tvätten som hämtades
ned från vinden för att manglas i källaren, barnens strumpor
som skulle stoppas, den mellersta gossen Rolf, som inte ville gå
i skolan utan snörde upp sin ena känga, medan man låg på knä
och snörde den andra tills tiden var förliden och han skulle
ha kommit för sent, fröken Nanna lika vänlig och taktfull,
fruarnas små spelpartier, alltid den lampa att tända som jag
hoppat över att fylla, försök att sy ett klänningsliv åt fru Meyer,
den hårda styvnad man hade i kragarna och som det knappt
var möjligt att få en broschnål igenom.
Fru Meyer sade en kväll:
— Vera, kan du förstå att det är tomt att inte ha någon att
intressera sig för?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
