Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag teg. Jag vågade inte tänka den tanke ut som hennes
ord väckte — var det möjligt att denna äldre fru på fyrtio år
med alla barnen vill ha någon att bry sig om? Hon fick inte
ett ord till svar och ämnet föll.
Det vårades, man fick ett ägg till frukost. Under hela vintern
åts det aldrig ägg — att äggen döko upp var ett tecken på ny
årstid. Och en dag kom fru Meyer hem, andfådd och strålande,
hon skulle resa till England med sina fruar och stänga hemmet.
Så nu ... Jag skrev hem och förklarade att jag kunde gå i
hushållsskola. Där skulle man äta sin middag, så jag vore inte till
mycket besvär. Svaret blev inte entusiastiskt. Jag har sedan
många gånger undrat, hur det hade gestaltat sig för mig, om
jag gjort allvar av vad jag innerst tänkt, tagit en
gå-frun-tillhandaplats i Norge och fortsatt mitt rätt ensamma liv. Nu for
jag dock hem, efter att ha varit borta nära ett år, gick i
hushållsskola — en fullständig chimär. Ty där serverades för gäster
den mat vi flickor lagade, varför maten måste vara ätbar! Vilket
betydde att vi elever voro köksbiträden under en erfaren
hushållsfröken, som såg till att allt gick som det skulle, och att vi
aldrig kunde lära av några misstag. Femtio kronor i månaden
betalade var och en för att få laga denna mat. Min fästman
mötte mig om morgnarna och följde mig till Humlegårdsgatan.
Han åt inte på skolan, men Ellen Key åt där.
Dessa halvskumma hushållsskolelokaler! Där man satt ensam
vid ett bord eller tio vid ett långbord och pliktskyldigast åt och
drack sitt vatten och tog sin hårda brödbit till. Allt under
ljudlös tystnad. Glädjelöst. Några år senare, då jag själv åt på
detta sätt, träffade jag fru Sigrid Elmblad, som i varma
ordalag berömde en viss hushållsskola på Smålandsgatan. Jag gick
dit — kanske där var annorlunda? En brun åttiotalsvåning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
