Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personlighet som efterträtt den av sina konfirmander älskade,
vithåriga kyrkoherde Staaff. Kalkas hade en gång bjudit mig ut
på en fin middag, som förkläde var fru Matti av Geijerstam
med. Vi åto vill jag minnas i enskilt rum på Grand och det
hela var en tafatt tillställning. Om vi inte hade haft förkläde,
som Kalkas höll på, så hade jag kanske kunnat få fram något
ord. Det var inte den lilla vänliga fru Geijerstam som band min
alltid mycket bundna tunga, utan bara det faktum att hon skulle
vara med. På hemvägen åkte Karl Staaff och jag på tu man
hand hem i hyrvagn. Kyrkoherde Staaff hade nyss dött.
Hemfärden skedde under tystnad och först då vi voro nära
Norrtullsgatan sade Kalkas:
— Ja Vera, jag har mist min far. Det är mycket smärtsamt.
Med den egendomliga fördomsfullhet eller ensidighet
ungdom har, förvånades jag över att han kunde sörja sin far,
eftersom han brutit sig ut och inte trodde på vad hans far predikade.
En lång stund förvirrades jag av detta, sedan kom en ny
förvirring — måste jag inte säga något? Allra helst skulle jag ha
velat lägga min hand över hans som ett uttryck för deltagande
och som tack för att han bjudit mig och gav mig sitt förtroende.
Men intet blev gjort, jag kämpade med förlägenhet, undran och
beklämning. Och så stannade vagnen och jag steg ur, utan att
på något sätt ha gengäldat hans vänlighet.
Nu var det kyrkoherde Heüman som bestämde på
pastorsexpeditionen vid Adolf Fredriks kyrkogård.
Medan jag väntade i yttre rummet, kom han genom detta,
där det satt små gummor, som halvreste sig och nego, då han
passerade förbi. Han spred omkring sig en stämning av vördnad
från deras sida och berett trots från min. Han förde sig som
den borne prelaten, golvet gungade lätt under den ståtliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
