Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att fröken Branting är den ni säger er vara, men jag får väl
tro er på ert ord.
— Och, tillade han och höll min hand fast i sina båda, det
gör mig ont att inte få viga er. Om jag hade er i enrum i tre
timmar, så skulle jag få er att låta konfirmera er.
Jag tänkte: i enrum i tre timmar med kyrkoherde Heüman,
nej inte om jag så skulle släpas av de berömda vilda hästarna!
Konfirmera mig och viga mig kyrkligt, nej aldrig. Det vore
hyckleri, feghet, svek. Så nog skulle det där enrummet bli en
kamp ... om det kunnat tänkas.
Jag mötte honom sedan några gånger. Han log mot mig och
jag tänkte alltid: i enrum med honom, nej. Hans andliga makt
gjorde ett så starkt intryck att den föreställningen fyllde mig
med försvarsinställning vid blotta antydan. Jag behöver kanske
inte tillägga att denna lilla episod var fullt just, det var hans
andliga kraft, hans säkerhet i sitt kall, som på detta sätt kom
mig att resa mig till ett motvärn, i vilket jag nu förstår låg
både respekt och en viss fascinering.
Så vigdes jag då inför borgmästaren. Det hela gick på tre
minuter, jag hade den beigefärgade klädesklänningen, en cape
och en hatt; sedan gingo vi till Svea där det visst dracks ett
glas champagne. Vi skulle direkt resa ned och hämta Eyvind,
som jag från och med nu var styvmor åt. I Göteborg var
stämningen en smula sval mot den borgerligt vigda — det ansågs
både då och långt efteråt att borgerlig vigsel inte var ”riktigt”.
Den var inte bindande, den var ”på vissa år”, den var inte
hedersam alls. En av Boo Hjärnes bröder hade i samma veva
gift sig i Ryssland med en finska. Hon kom till sin svärmor
med slöjan och orangekransen i en hattask att visa upp. Det var
något annat, det var som det skulle. En oerhörd fadäs gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
