Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina hjärtan till estraden vid den blodiga revolutionssångens
maning ...
I några år pågick denna romanskult. Men före den kom den
stora sångarfesten 1897, då jag ännu blott var förlovad med
Boo Hjärne. Han hade en gång i musiksalongen på
Saltsjöbadens hotell spelat för mig på piano Griegs Fra Monte Pincio.
Han ville lära mig förstå vad den innehöll, se landskapet. Jag
var tacksam, stolt över förtroendet. Det stora rummet som
badade i förmiddagssol, min egen inbillning att jag hörde allt vad
musiken menade, det var en god förmiddag. Sedan en gång
spelade han en negersång, den första jag någonsin hört: ”Daddy will
not give me a bow wow wow”, den var ju lättfattlig ...
Men så kom då den stora musikfesten, som hölls i en
uppbyggd paviljong inom utställningsområdet, den första konserten
den 6 juni på förmiddagen. Det finns bara en sak som står för
mitt minne då: jag var där med mamma och Laura Gundersen
läste med orkester Björnsons Bergliot.
”Da Einar Tambarskjaelves Hustru Bergliot, som sad tilbage
i Herberget i Byen, spurgte mandens og sönnens fald, gik hun
straks op i Kongsgården, hvor Bondehären var, og ophidset
den meget til slag.”
Och i den stora baracken ljöd den ståtliga stämman:
”Falden er herligste,
Hövding i Norden,
Norriges bedste
Bue brusten!
Falden er Einar
Tambarskjelve, sönnen ved Side —
Ejnride!
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
