Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”O bönder, hör mig! Min Husbond er falden
mine Tankers höjsäde i halvhundrede år
Läg ham på karmen, ham og sönnen!
Kom, vi vil följge dem hjem.
Kör langsomt, thi sådant körte Einar altid —
og vi kommer tidsnok hjem.”
Mamma lutade sig ned mot mig, hon hade tårar i ögonen, det
hade hon sällan.
— Det är som om det vore Hjalmar och Georg, sade hon.
Så kände hon det för dem. Og vi kommer tidsnok hjem.
Det var Dagmar Möller och Anna Norrie som främst
förmedlade romantiken till oss i våra kvällskappor och skrållor och
delvis hårfrisörskekammade hår. En del av det som sjöngs då,
har bitit sig så fast att jag kan orden ännu.
Ragnar Grevillius hade en konsert 1898. Han var en äldre
man, som då och då kom hem på Norrtullsgatan och sjöng,
alltid var det Adams julsång. Hjalmar var totalt omusikalisk
och sade en gång småleende, då vi sutto på Metropol (det gamla
Metropol vid Norrmalmstorg) och kafémusiken satte i ”för
fulla muggar”, att ”då de tar i så där och rusar på, brukar
stycket strax vara slut”. Men han hörde tåligt Ragnar Grevillius.
Kanske det var för att sångaren såg så tärd och fattig ut, det
var en anspråkslös man och utan braverande. Han sjöng den
gången Heidenstams ”Min stamfar hade en stor pokal, en
jättepokal av tenn ...” till den hade Boo Hjärne satt musik. Boo
Hjärne hade också en gång gjort en uppfinning, en
signalapparat som användes på ”Svea”, men han stannade aldrig vid
en av sina färdigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0175.html
