- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
162

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det fanns ett par herrar också, utom Sven Scholander, bland
dem Naval (Battistini kom långt senare), kejserlig och kunglig
kammarsångare, han fick Musikaliska akademien. Han sjöng
Über alle Gipfeln ist Ruh — men också något som utan vidare
stannat kvar i mitt minne: ”Und schläfst du, mein Mädchen,
auf öffne du mir, denn die Stund ist gekommen da wir wandern
von hier —”. Fru Bacher-Gröndahl (fola fola Blakken), Adèle
Leander (sov du stormiga hjärta, sov), Ida Ekman (Als die alte
Mutter, mich noch lehrte singen) och Bokken Lassen, som sedan
uppträdde på Rolfs cabaret och sjöng ”Jeg er icke beruset” så
att vi fröso. Men här sjöng hon ”je me suis engagé pour l’amour
d’une blonde ...” Davida Afzelius sjöng Heine, som man fick
så mycket ut av: ”Lehn deine Wang an meine Wang, dann
fliessen die Träne zusammen”, men denna oöversättliga visa
sjöng hon på svenska. M. M.-kören var en fest. Där fick man
Kornmodsglansen och Hör, hur härligt sången skallar samt över
allt annat: Brede Seil over Nordsö gaar. År 1899 var Yvette
Guilbert här — på la Salle de Conférences de 1’Academie des
Sciences, för så fint kan det låta. Hon sjöng den nästan perversa
visan om moderns hjärta, som rullat ut, då sonen slog ihjäl sin
mor, lon lan laire, lon lon la —. Sonen springer och faller
omkull och moderns hjärta frågar lon lan lair lon la: ”T’es-tu
fait mal, mon enfant?” Yvette Guilbert kom hit många år
senare. Då hade hon inte mer de långa svarta handskarna, utan
var klädd i en sid guldklänning och påminde frappant om Ellen
Key. Hon var strålande då, långt mer än förr. Men perversa
voro sångerna nu med, som den om helgonet sankt Nicolas, som
gör levande igen ett par små fattiga barn vilka värdshusvärden
gjort till stuvning till helgonets ära.

Bland det ofta sjungna på den tiden var också Jacobsens:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free