- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
167

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag ville inte gå, jag hade skrivit ett brev, som skulle nå dem
i våningen, att Eyvind var sjuk — detta som en förklaring till
mitt uteblivande. Men de ringde, då de kommit hem och läst
brevet, och bådo mig komma. Att Boo Hjärne gick var det ingen
glädje med. Våra förhållanden voro i ekonomiskt hänseende och
därmed följande alltid lika hopplösa. För att slippa göra så
mycket invändningar satte jag på mig Helma Meyers cape och
tog spårvagnen dit. Där satt jag och såg på hur presenterna
packades upp — åt Eyvind hade mamma köpt en liten käpp. Då
hon gick ut ett ögonblick, sade jag åt Hjalmar:

— Han får aldrig ha den.

Det var det enda. Kort därefter fick jag gå hem, det var en
lättnad.

Jag forcerade min översättning. Eyvind låg nu medvetslös;
de båda läkarna gåvo honom kloral, vilket jag är dem djupt
och varaktigt tacksam för — de äro nu båda döda, vid rätt unga
år. Jag skrev och skrev. Då han var död, tänkte jag, kanske det
bleve svårare att arbeta. En kväll såg jag på honom — man såg
till honom var halvtimme, så vit han låg under ett flor som jag
lagt över honom! Så gick jag till min översättning igen. Hans
pappa spelade en bit på pianot, så gick jag om igen och lutade
mig över honom — då hade han dött. Medan jag skrev och
hans pappa spelade. En fotogenlampa fick brinna hela natten
i rummet. Jag visste en sak — med mitt äktenskap var det nu
i realiteten också slut.

Han obducerades, det skedde hemma. Sedan stod kistan på
det grönlaserade bordet i det ljusa rummet, och jag hade
näckrosor i min vas. Eyvinds far hade sitt arbete, men jag var
hemma. Och så fort jag kunde, så fort tamburdörren smällde
igen och jag var ensam, gick jag in och satte mig i detta rum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free