Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XV.
Efter Eyvinds död i september 1900, flyttade vi, och då
fortfarande chimären om kontoret vidmakthölls, hamnade vi i en
väldig, dyster våning i Hamngatsbacken, en våning med breda
tiljor och sluttande golv. Rummet åt gatan hyrdes av Albin
Lavén, som hade det mycket vackert, med en stor matta över
hela golvet. Han spelade flöjt för sig själv om kvällarna, då
han inte var på teatern. Vi talades aldrig vid. Jag talade inte
med någon, det var inte lönt. Den jag brukade träffa var Anna
Aulin, som bott i Vaxholm samma sommar vi bodde där. Tor
Aulin hade fattat kärlek till fru Anna Reutersvärd, de gifte sig
och levde lyckliga i fullkomlig förståelse och gemenskap. Till
deras hem gick jag någon gång. Anna Aulin sade sedan:
— Varför kom du så sällan och varför var du så stel?
Och då kunde jag säga henne:
— Förstår du, jag var folkskygg. Man blir sådan, då man
har det som jag hade det då. Och då man inte kan göra något
åt saken.
Mot detta par känner jag stor tacksamhet. Det var, såvitt jag
minns, det enda hem dit jag kom och satt och drack te och hade
det som annat borgerligt folk. Ty till Mia Leches bröllop hade
jag inte kunnat gå; jag hade en sorgklänning och ingenting
mer. Av mamma fick jag ett grönt kläde i sinom tid — ja, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0187.html
