Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrka tolv långsamma, klingande slag i den våta natten. Jag
gick till fots hem, till en ensam lya.
Epilogen är denna: efter några veckor började vår
redaktionssekreterare bli skygg. Han miste sin pondus. Man viskade att
han glömde manuskript, han hade befunnits gå med dem i
fickorna och visste inte själv av det. Och så efter en tid fördes
han bort. Han dog snart därpå. Och även den andra av de två
blev sinnessjuk, innan han befriades. Det var detta som
utspelades den där natten, det var upptakten till ett inte så ovanligt
drama på den tiden — en sjukdom, som skulle bryta ut i sinom
tid. Jag är glad att jag kunnat le mot dem efter vår
besynnerliga scen. Vi talades vid som om ingenting hänt och jag kände
intet agg — fastän jag ingenting förstod. Man stod dem ju
heller icke så nära att man gick och hatade.
Tvärtom, alla dessa män hade över sig något hjälplöst. De
flesta av dem föreföllo hemlösa, medan man själv drömde om
ett hem, och visste att man nog skulle ha makt att bygga ett
igen. Man ville snarare dela med sig av något, man visste inte
vad, något mera mänskligt än vad som kommit dem till del.
Ty mitt hem, det var det inte mycket bevänt med just då.
Slutligen var det kutym att jag åt mina middagar var jag kunde
— vanligen ”hemma”, de bestodo naturligtvis av te. Men oftast
åt jag på den automat, som fanns i hörnet av
Karduansmakargatan och Drottninggatan. Där var egendomligt nog matställe
för en kontingent puckelryggar och gamla prostituerade brukade
sitta där och dricka porter. Jag hade genomfört en viss regim:
jag åt en varmrätt, det kostade tjugufem öre på den tiden,
vatten fick man gratis och hårt bröd. Summa tjugufem öre.
Ibland kaffe — det kostade tio öre. Jag brukade leka att jag
var en figur i en rysk bok, à la Dostojevsky, att jag var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
