- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
184

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Stopp ett tag, det här rör er lika mycket!

Ty eftersom jag var den som hade inkomst, rörde allt sådant
mig lika mycket.

Under rösträttsrörelsens hetaste tid litet längre fram, var
kvinnans likställighet med mannen ett av de ord som hördes
oftast. Någon skrev en gång att de som ivrade för
likställigheten mest voro oberoende damer av överklass och Hjalmar
sade en gång om Carrie Chapman Catt med en viss spydighet:
”det är mäns pengar de ha att agitera för, äkta mäns eller
fäders, det borde de erkänna.” Jag tänkte svagt att de ju kunde
göra sämre bruk av förmögenheterna, men ännu längre dröjde
det, innan det långsamt dagades för mig, att den likställighet,
jag visste av, denna hand som lades på min axel ute på gatan,
denna kö av karlar, som hade något att fordra av mig i
korridoren på Svenska Dagbladet, det vill säga att fordra av Boo
Hjärne, ty jag hade aldrig varit med om att leva upp det som
skulle betalas, den likställigheten kände jag väl till. När det
gällde föraktet för en makes dåliga ekonomi, den delade bördan
av hans bristande ordhållighet, ångesten för växlarna, då var
man fullt likställig. Man hade gärna där sett sig litet mer
skyddad, mera omhuldad, ”buren på händerna”, på det där
sättet, som de blott teoretiskt initierade damerna avspisade från
talarstolarna och i skrift.

Boo Hjärne blev slutligen åtalad för trolöshet mot
huvudman — tror jag, jag var fantastiskt okunnig i sådana ting. Han
dömdes till böter, och om de inte betalades, fick han sitta av dem.

— Sitt av dem, sade jag. Eller res till Amerika!

Men det gick inte för sig — då skulle han aldrig mera kunna
göra en affär och inte betala igen vad han var skyldig Hjalmar.
Alltid samma skäl. Och åter lades en hand på min axel. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free