- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
187

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Intervjuen kom att röra sig om lotteri eller inte lotteri. Det
var något han ville och ansåg sig kunna uttala sig om. Han
fördömde skarpt lotteriet, det var en omoralisk sak, en svaghet,
en farlig sak, som förledde folk till att sväva ut och vansköta
sin ekonomi. Nå men ändå? stammade jag. Nej, han var
obeveklig på den punkten och jag fick en lång och inte så misslyckad
artikel i alla fall.

Ett mordförsök ägde rum på ett hotellrum i Stockholm, jag
vill minnas att det aldrig kom så långt som till mord. Det var
en indrivare som i desperation velat överfalla en man som tagit
in på hotellet — detaljerna minns jag inte, de voro inte så
dramatiska. Men mannen kände jag igen. Han hade en
indrivning också hos oss och fick sällan något. En lång ljus karl,
slutligen behövde han aldrig säga något, bara ringde på och stod
innanför dörren och jag sade:

— Ja, jag har inga pengar ... Jag tror om måndag eller så ...

Någon gång fick han väl. Men att det inte lönade sig att begå
mord på Riddargatan, det såg han granneligen. Och om han
litet fortare fått vad han där skulle ha, så rörde det sig dock
om så pass litet, att det inte hade gjort tillvaron mindre hetsig
för honom. Mitt liv på den tiden var kantat med detta slags
människor och förhållanden. Det svåraste, svårare än att be
Kalkas att få låna, var dock att begära uppskov med betalningen
av Eyvinds begravning.

Det gick veckor innan jag ens anade att ett sådant problem
förelåg. Jag trodde alltid att var penningsak var enstaka. Men
så måste jag slutligen konfronteras med denna räkning. Då
hade Eyvinds far fått den lämnad till inkassering hos en juridisk
byrå. Jag tog det mycket hårt — det fanns ett starkt
känslomoment med i denna sak — och jag började betala av på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free