Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Varför skiljer ni er inte?
Då revs bindeln från mina ögon. Av de enda orden. Man
kunde alltså skiljas? Man kunde det utan att hela världen skulle
missakta en? Det var inte ett svek? Dessa ord, ”varför skiljer
ni er inte”, av en man, som sedan bekände att han sett mycket
och mycket mer än jag själv av mina förhållanden, voro som
ett åskslag. Nog har jag varit ”dummare” än de flesta, men jag
vill dock säga dem, som ännu inte tro att en skilsmässa är något
som värker fram, att även tanken på att göra slut på ett så
förrått äktenskap som mitt, var revolutionerande. Det var icke
slöhet att leva kvar i modden, det var ”ärlighet” och man skulle
vara så ärlig. Det var lusten att bära en börda, kanske just det
kvinnosakskvinnorna efterlyste, villigheten att ta på sin rygg det
lass, som råkat finnas där och som man ingalunda sprang ifrån.
Men då tanken väl en gång var väckt, då åskan slagit ned
mitt i byggnaden, då gick allt fort. Jag framställde saken för
Boo Hjärne, han sade sitt:
— Vänta litet till, annars kan jag inte betala skulderna. Jag
har en plan, ännu kan jag inte säga vad det är, men det skall
göra mig skuldfri i ett slag!
Boo Hjärne såg att han mist mig, men med det lynne han
hade, sökte han ännu ”utvägar”. En av dem var att rikta ett
brev till mina föräldrar, som jag bar fram, utan att bryta det,
utan att kasta det i småbitar i Norrström. Där pläderade han
för ett års frist. Jag var också rätt mycket på villovägar, menade
han. Han var tyvärr inte den som skulle ta mig om hand, men
han bad bevekande dem göra det. Jag var sedd ute med en man,
som var ”sjuk”, ”vaka över Vera”.
Villovägarna bestod inom parentes sagt i, att jag plötsligt en
gång fick lust att ljuga. Såsom det ljögs för mig. Jag narrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
