Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i smått och stort, det blev en ren sport. I fullkomligt onödiga
saker ljög jag, sade svart om jag menade vitt, blått om jag
menade rött, vältrade mig i ”lögner”. Jag hade inte så mycket att
ljuga om, men det var en vederkvickelse, det som gjordes. Ett
överdåd, en befrielse, ett nöje av sällsynt art. Den varade ett
par dagar, smaken känns än. Det var ett ”lätt rus”, som det
brukar stå i böcker.
Att den man jag setts ute med var ”sjuk” betydde att han
varit lungsjuk, legat på Sabbatsberg och sedan i en skogsbygd
i Värmland. I själva verket var det ett under att han gått
igenom det, ett bevis på glänsande fysik och god, sund hälsa!
Föräldrarna blevo skrämda och uppskakade och de sade efter
en lång tystnad:
— Du bör ge honom ett års frist.
Bör jag, tänkte jag. Hur så? Men gärna det.
Och så fortsatte livet ännu en tid, men på ett annat sätt. Jag
bodde för mig själv, men själva skilsmässoapparaten skulle
förhalas ett år. Den man han varnat föräldrarna för var den, som
jag sedan gifte mig med, vi levde i ett lyckligt, gott äktenskap
i trettio år, då han gick före mig till det land jag nu tror på.
Ett sådant äktenskap som är oupplösligt.
Ännu fanns Hugo Lindblad blott till i periferien, det var en
man, som då och då dök upp, vi sågo varandra på
journalistföreningen, och en gång, då vi tre sutto på Blanchs veranda och
jag skulle ringa till en väninna för att hälsa på henne på kvällen,
följde han mig till telefonkiosken. Han gick med mig, han
eskorterade mig mellan raderna av kafébord, jag slapp gå
ensam — ännu på den tiden såg det inte bra ut att man på detta
sätt lotsade sig fram mellan punschborden. Det var en
förbryllande erfarenhet, något som långsamt fyllde mig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
