- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
192

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förundrad tacksamhet. Och en aning om att en man kunde vilja
skydda en kvinna, skydda henne långt mer än han fick, då hon
överhuvudtaget valt ett yrke och ett, som innebar nattvak och
att gå gatlopp mellan de berusade herrar, som runno ut ur
restaurangportarna efter midnatt. Men ännu begrep jag
ingenting, begrep senare än alla andra.

En lustig sak hände mig denna tid. Jag fick ett anonymt brev,
inte för något jag skrivit, vilket ju hände, utan ett privat. Det
vanliga kuvertet, det vanliga billiga papperet. På det stod det
vanliga: ”Om ni vill veta vad er man har för sig, så fråga var
han var i går mellan tre och fem. En vän.”

Min middagsrast inföll mellan tre och sex, men jag åt ju
alltid ensam på min hushållsskola eller drack mitt te, kokat på
spritköket. Då Boo Hjärne mötte mig av någon anledning —
som också var den vanliga — denna dag och vi gingo
Drottninggatan fram för att svänga om hörnet till Gustav Adolfs torg,
sade jag:

— Apropå, vad gjorde du i går mellan tre och fem?

— Det var fullt just, sade han fort. Fullt korrekt. Vi bara
musicerade! Hon är en fin flicka!

”Hon” var en ung operettsångerska, som uppträdde på
Olympiateatern, vacker och käck. Jag sade bara:

— Ja, jag är ju inte musikalisk.

Det fälldes inte ett ord mer om saken. Men jag var befriad
från alla band, ty nu visste jag att jag hade ännu större rätt
att skilja mig. Och ett par dagar därefter skrev jag utan vidare
mitt flicknamn på avlöningskvittot i Svenska Dagbladets kassa.
Med detta var saken ett fait accompli. Ty man hade sett och
pratat om mina förhållanden, givetvis, och med ens löste sig
allt. Själva skilsmässan gick till på det då brukliga sättet —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free