Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom ledsen på ett besynnerligt sätt. Man visade sig sådan
man inte var — åtminstone jag i denna samling och på dessa
krogkaféer. Ofta kände jag mig på ett egendomligt sätt
utlämnad. Att söka sin man på de smärre syltorna där man drack öl,
som Klosterbräu, där röken stod ännu tjockare och publiken
var blandad på ett annat sätt än på det vackra Rydberg var
grymt och fattigt, men blev enda utvägen. Hemma på tu man
hand eller ensam betydde inte trevnad. Till trevnad fordras mera
trygghet, det fordras något i skafferiet, om än inte på långa tag
så mycket som hos familjerna, som ännu hade kvar vanorna
från förr att ha salt kött att skära av, en skinka i en tygpåse i
skafferitaket, rader av syltburkar, turska bönor i små baljor,
kakburkar. En vävstol kan man sitta vid utan kakburkarna och
de turska bönorna, men den var en dröm som ännu inte trätt
fram på min horisont.
Arbetade gjorde man dock, ett yrke hade man och ibland gav
det man skrev en glädje, som lyfte en över allting, och en viss
självkänsla. Som fick tonvikt av att man blev medlem i
Publicistklubben 1902, vid tjugufyra års ålder ...
Det fanns bland bohêmerna ännu en ung man, Sigurd Uhlén
som skrev underbar vers. Han gick under, det var ingenting
mer med det. Lång och ung, han med, hemlös och fattig och
inte hade man det så att man kunnat om man vågat, be dem
hem till ett uppdukat bord. Madame Sissack, en av de allra
första kvinnliga journalisterna, firade sin jul på det sättet att
hon tog upp till sig en fyra, fem stycken av de hemlösa,
begåvade och kvicka kamraterna och undfägnade dem. Men inte på
husmors vis, utan på kamratmanér och jag blev aldrig kamrat.
En viss kategori var notisjägarna, som man stötte ihop med
i redaktionstrappan och någon gång vid enklare soaréer, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
